Direkt sänt från lopplådan....

Hur kan det komma sig att man blir sämre så fort man ansträngt sig? Det är skapligt irreterande. Igår var jag hos psykologen och några mobil handlare... samt ute med hundarna på tok för kort och idag är jag som en klubbad säl?
Det är åratal sedan jag var så här sjuk faktiskt. Ska aldrig mera gnälla över någonting förens jag är döende.

Hyzz och jag låg vräkta i sängen igår hela kvällen och till tio idag typ, natten fortlöpte utan större händelser... Jag tycker det går hyffsat att ha schäfern här, det är ju bara att vänja sig om inte annat eftersom han ska bo här i mera än två veckor till. Utomhus är han dock förjävlig eftersom han är starkare än vad jag är. Och jag är för lat för att gå två gånger så ut med löptik och han samtidigt och jag efter i ett snöre... själv göra själv ha...

Folk hör av sig och vill göra saker, det är uppskattat och jag säger näää tyvärr från mitt horisontalläge. Men jag återkommer när benen bär mera än en timme.

Jag har ansträngt mig och vart ute med hundarna i nästan två timmar, men det va svettigt och jobbigt att pulsa i snön. Men dom fick iaf göra av med energi och leka lite. Inomhus går det väldigt bra.

Jag är inte social för fem öre känner jag just nu, ska gå sova igen. Återuppstår väl nån gång.
Rösten har gett med sig också... låter riktigt som en porrhöna...