När det går emot sig självt...

Först och främst måste jag skaffa mig en annan blogg, kommer lägga upp adressen här senare men måste kolla så den finns kvar.

Jag kommer blogga om en hel del fram över sin inte passar in på en sida om hundar..

Dagens inlägg har jag egentligen ingen bra rubrik till utan det får komma som det vil...

Övergrepp mot barn. Orden smakar inte speciellt när du läser dom va?! För mig personligen så innebär dom skräck, avsky, äckelkänslor och en hel del oförstående... Vet inte hur många som hängt med min blogg i alla väder här men det har skrivits om övergrepp förut, att jag blivit utsatt för övergrepp. Det känns ganska tomt att skriva dom orden. Det är någon annan än jag mitt inre som skriver just nu. Backar ett steg och tittar på utifrån.

Men det ska inte handla om några direkta detaljer ... utan under en hel del år har det funnits tankar som grott där inne i någonstans om att fel borde bli rätt. Man är ju uppfostrad till att "ingen ska kliva dig på tårna Noelle"... Slår någon dig slå tillbaka stå upp för dig själv osv.. Någon som känner igen sig?! Jag har precis läst en bok om övergrepp där offret anmälde och fick rätt. Det triggar mig. Jag vill kanske inte upprätta en hel rätts process även om det borde vara det som är rätt. I svenska samhället rätt. Dömd stämplad och klart i arkivet. Svenskt rätt. För mig? Jag vill inte att han ska tro att jag förträngt eller glömt honom, hans händer, hans andedräkt eller min skräck. För det kommer liksom inte hända att jag gör det. Men vad innebär rätt för mig? Att jag ska få rätt efter en rättegång? Orkar man med hela processen? Backar omgivningen upp mig eller blir jag ensam lämnad kvar? Jag sände iväg ett SMS till en anhörig om detta och frågade en enkel fråga... fick tillbaka att det kan du väl inte göra hur som hellst, skrev någe om att anmäla. Oki... men det innebär alltså i det stora hela att Han hade rätten till mig men jag har inte rätten till det som är rätt?! Snett.

Det är antagligen en stor process om jag väljer att göra en anmälan via polis och allt med vad det innebär. Vad skulle det ge mig? Skulle det räcka med något annat? Ett erkännande? Kan jag få det på något annat sätt? Kontaktar jag honom först så kan det leda till övergrepp i rättsak säkert...eller? Egentligen så vet jag inte varför jag skriver blogg om detta men ventilation är bästa sättet för att komma framåt i tankeverksamheten... I mitt tycke borde några gjort det hära åt mig när det kom fram. Men åter Sverige och rädsla för att sticka ut. Mattor är bra.