Att upptäcka...

Att upptäcka något som man förtränger är alltid lika smärtsamt. Eller smärtsamt är fel ord men ahaa okej Noelle hur ska du göra nu? När sanningen kom ut här?! Rann fram? HHHMM eeehmm...

Igår var jag hos sjukgymnasten och gjorde en rörelse undersökning och fick svara på hundra frågor om allt och inget.
Sedan pratade vi om kroppsfixering, att jag äter periodvis lite (nu är en sådan period) väldigt lite och blir tillfreds ställd av att känna benen mot huden. Skelettbenen nu då. Att jag speglar mig naken och får en underlig känsla av att vara nöjd när jag ser hur hunden spänns över benen... Det är inget jag ställer in mig på men det kommer med jämna mellanrum.
Det är något man kan kontrollera, det är egentligen något annat det handlar om förslagsvis något jag inte kan kontrollera.

Hm nu sluta mitt it funka så jag kom av mig vad jag höll på skriva om... det hon iaf tyckte denna sjukgymnast som jag går i kroppsterapi hos är att jag har en viss form av anorexi... EHM!? Jaha?
Att jag haft ätstörningar hit och dit inget med det men när någon satte ett ev namn på det och påstod något VAA vad fan säger DU?!

Men det löser sig det också.

Imorrn åker vi till stockholm med malletiken och lämnar av henne hemma hos matte igen.

Jag är närhets behövande. En stor kram och en klia på ryggen hade varit suveränt... solat det kliar.