När ett barn saknar sin far

Nu har jag tittat på datorskärmen ett par minuter med en klump i halsen och tårarna är inte långt borta.

Det är inget jag konfronterar det hära, det är skrämmande och stort. Plågsamt. Och längtansfullt.
Jag gråter nästan aldrig men jag kan nästan inte tänka på min far utan att få tårar i ögonen.

Det är konstigt, vi ses sällan och hörs kanske varannan månad. Vi båda strävar efter kvalitets tid, men när vi väl ses är avståndet mellan oss större än någonsin. Jag vaktar min kant väldigt väl. För att jag tappar kontrollen alldeles totalt. Jag blir hysterisk och gråter bara oavbrutet men det kanske vore bättre att göra det? Eftersom alla resor dit ändå slutar med att det blir så... men då är jag i tryggt förvar någonstans påväg i min bil...eller alla gånger jag suttit på tåget påväg därifrån gråtandes hela vägen hem?

Jag hatar att tappa kontrollen.
Jag vill knappt ha en kram för jag blir ledsen direkt, det går med automatik.

Jag blir som flickan i sandlådan som sträcker upp armarna gråtandes och hoppas på att han ska plocka upp mig, tala om att allt är bra nu. Men jag blir sittandes och kylan kryper närmare inpå...
Det är nog bra att jag skriver det hära för jag gråter, tillåta mig själv att känna.

Det är något jag är bra på att utesluta i mitt liv, stanna upp och känna, bra som dåligt.
Akta sig för att fästa sig vid någon, det är ett nervöst dilemma.
Jag attraheras men aktar mig för att sträcka ut handen och se om det finns något där, det kan förändras fort.
Men det gör också att jag saknar viktiga bitar i mitt liv, tomrum är till för att fyllas.
Ett hysteriskt tempo på allt, så hinner man inte tänka på sådant.
Jag kikar efter en hund till för att jag tycker att det finns tid kvar men det är bara tomrum som borde fyllas av något vettigt och känslofyllt. Ta till vara på det runt mig. Smaka och känna på omgivningen.

Nä nu ska jag lämna min dator och gå ut istället. Det är fint väder och jag mår lite bättre idag, tagit feber nedsättande och ska ut med hundarna.
Fick hem en hund till idag som jag ska va hundvakt åt i 2,5 vecka.
Schäferhane på 5 år ca, han låter OOOO weeeweee jättekul med löptik=)

Det syns ganska väl i texten när jag stänger ihop glipan jag öppnat upp...