Välkommen till Knutby....

Jag kanske inte är årets mest religiösa människa men tänkte iaf blogga om något åt det hållet....eller mina funderingar om det rättare sagt.

Såg ett väldigt dåligt avsnitt av Knutby förut på TV...
För det första är det ganska smaklöst att göra en tv upplaga av det, då kunde dom ha gjort en bra serie av det istället.

Men vad är det för folk som är med/går med i sådanna dära sekter ligger ju nära till hands men det är inte ordet jag säker.
I en sådan social grupp? Fel ord det med men jag kan ju inte direkt skriva bokklubb...
Är det människor som saknar samhörighet? Svaga människor? Människor utan aning om vart livets väg är? Starka människor som tror?
Finns Gud där för dom? Vad händer den dag man vaknar och inser att man är ensam ändå fast man bett och bönat så länge??
Vad händer den dag man vaknar och inser att gemenskapen inte är sann...om det nu kommer en sådan dag till säga...
Men jag undrar vad som rör sig i huvet på folk som är med i sådanna dära saker??

Det säger sig väl självt att det inte går att knulla sig till vinnare i ett krig mot satan han själv?! Eller?
Hur dumma är kvinnorna egentligen? Det verkar ju alltid vara män som blir sektledare (förutom jag då) och sedan får han göra som han vill med hela gruppen...
Eller sådanna grupper där alla tar livet av sig?!

Nä tyvärr kommer jag aldrig få uppleva hur det är att kriga med satan... men jag tror att jag klarar mig ändå och kan få uppleva heta djävulska nätter i ett sovrum....
Och sedan så klarar jag mig bog bra utan vetskapen om hur man tar livet av sig gruppvis och alla tittar på himlen och skriker tillsammans...

Hur funtat kan man vara som ger bort ansvaret för sitt liv och kallar det för att >HAN< tar hand om mig/oss?!
Eller är det jag som inte är funtad i sammanhanget som inte förstår?
Som inte förstår innebörden av att älska gud och lämna ifrån mig rättigheterna som människa?

Jag känner lite avsmak när jag tänker på det....ge bort allt man är ansvarig för och säga NÄ >HAN< tar om mig!!

Välkommen till himlen!


Nu går jag härifrån och fortsätter leta efter den rätta känslan i samhörigheten.........